Det finns vissa landslag man känner igen direkt. Brasilien i gult. Argentina i randigt. Italien i azurblått. Och så Kroatien. Inte bara för att de sprungit längre än någon trott i två raka VM, utan för att deras tröjor ser ut som inget annat. Rutigt. Som en schackbräde. Som någon tog en duk från ett kafé i Zagreb och sa – det här blir vår grej. Och det funkar. Det funkar förbannat bra.
Fråga vem som helst som håller på Kroatien varför de älskar sitt landslag. Visst, Modric dyker upp i nästan varje svar. Men efter det kommer tröjan. Den där rutan. Den syns på långt håll. Den säger "vi är inte som alla andra". Och ärligt talat, i en värld där många landslag byter till tråkiga, minimalistiska mallar år efter år, känns Kroatiens matchställ som en frisk fläkt. Lite vrickat. Lite stolt. Lite som att någon faktiskt bryr sig.
Senaste åren har Kroatiens popularitet bland svenska fotbollsfans exploderat. Det märks i kommentarsfält, på loppisar och i köp- och säljgrupper. Folk letar efter den rutiga tröjan. Gärna från 2018, när de tog silver i Ryssland. Eller 2022, när man återigen överraskade hela fotbollsvärlden genom att slå Brasilien i kvarten. Varje gång de presterar i ett mästerskap, skjuter efterfrågan i höjden. Plötsligt vill alla ha en bit av den där magiska känslan. För det handlar inte bara om estetik. Det handlar om vad tröjan står för. Uthållighet. Lagkänsla. Att aldrig ge upp, även när ingen tror på en.
Jag minns en diskussion på ett supporterforum strax efter VM i Qatar. Någon hade lagt upp en bild på sin gamla Kroatien-tröja från 2014. Lite sliten i kragen, trycket hade börjat flagna. Och ändå var det den coolaste tröjan i hela tråden. Folk frågade var den fanns att köpa. Andra berättade att de fortfarande hade kvar sina från 1998, när Suker och co tog brons i debuten. Det är något speciellt med ett landslag som inte byter stil i grunden varje säsong. Man känner igen dem. Precis som man känner igen supportrarna.
Just nu snackas det mycket om kommande EM-kval och Nations League. Kroatien är inte lika unga som för några år sedan, men Modric bara fortsätter. Han är 38 och spelar som om klockan stått still. Och med honom kommer en ny generation – Gvardiol, Majer, Sucic. De bär samma rutiga arv. Samma stolthet. Och när man ser dem springa ut på planen, då är det svårt att inte vilja ha samma tröja på sig. Inte för att man är kroat. Utan för att man gillar vad laget representerar.
För oss som bor i Sverige, långt från Balkan, är tröjan ett sätt att känna närhet till något större. Kanske har man släkt där. Kanske åkte man på semester till Dubrovnik och fastnade för landet. Eller så blev man bara hooked efter den där straffdramat mot Danmark 2018. Oavsett vilket, så är en Kroatien landslagströja fotboll något annat än en vanlig landslagströja. Den väcker frågor. "Varför just Kroatien?" Och det är precis den frågan man vill få. För då kan man berätta. Om Modrics löpning i 120 minuter. Om deras förmåga att vända underlägen. Om det där rutiga mönstret som sitter fast i ens medvetande.
Problemet många stöter på är tillgängligheten. Originaltröjorna kostar skjortan. Och letar man en äldre modell, från ett specifikt mästerskap, då får man vara beredd att lägga ut ännu mer. Därför ser man fler och fler supportrar som letar alternativa vägar. Trycker själva. Beställer från mindre aktörer. För i slutändan spelar det ingen roll om loggan är 100% äkta när man står där med bärs i hand och hejar fram sitt lag. Det är känslan som räknas.
En polare till mig köpte en begagnad Kroatien-tröja från 2006 på en second hand i Stockholm för en hunka. Han har använt den i princip varje gång landslaget spelat sedan dess. Den är tvättad sönder, men den sitter som en smäck. När frågan "varför just den?" kommer upp, ler han bara. För att den har historia, säger han. Och det kan man inte köpa nytt för några tusenlappar.
Kroatiens landslag är inne i en fascinerande period. De är inte längre skrällar. De är en etablerad stormakt, om än med liten befolkning. Och varje gång de kliver ut på planen, iklädda det där rutiga mönstret, påminns vi om varför fotboll är så jävla bra. Det handlar inte bara om teknik och taktik. Det handlar om identitet. Och få länder har en lika stark sådan som Kroatien.
